Här kommer ett litet livstecken från mig.
Sedan en och en halv vecka tillbaka är det lite begränsat hus här hemma. Mina föräldrar håller på att renovera i vardagsrummet så där får varken Winzton eller jag vara just nu. Pappa var ledig hela förra veckan och rev då upp hela golvet. Vaknade en morgon och då var vardagsrummet avstängt. Blev lite lessen faktiskt.
Jag har börjat på dagis också! Superduperkul! Än så länge har jag inte varit helt själv där än men det kommer jag att vara på torsdag. Är visst något som heter studiedag i morgon och då är dagis stängt.
I dag när vi var på dagis så fick jag gå på fest! Kotten (den avdelningen som jag gick på förra gången) hade bjudit in till månadsfest. Då var jag faktiskt helt utan mamma för hon följde inte med upp dit utan var kvar med Winzton på Gläntan som min avdelning heter. Det brydde jag mig inte alls om utan jag tyckte det var jätteroligt på festen. När vi nästan skulle åka hem hände en liten sak. Mamma skulle klä på Winzton och gå och hämta bilen. Då tänkte jag att det var ju mycket roligare saker på det stället så jag gick själv dit! Det var bara det att när jag gått upp för en trappa så var det stängt in dit som Kotten låg så jag traskade vidare ännu fler trappor. Det var måååånga och det var jobbigt… men vad gör man inte. Så när jag till slut nått tredje våningen hittade jag en spännande dörr som VAR öppen. Där fanns det ju jätteroliga saker! Dockor och dockvagnar och mat och matlagningsgrejer! Fick inte vara kvar där så länge dessvärre. Det dröjde inte länge förren mamma och Winzton dök upp och sa till mig att jag absolut inte fick vara där uppe! Fick lov att gå ner till tråkiga Gläntan igen… Mamma var inte särskilt glad att jag hade haft möjligheten att gå ända upp dit själv utan att någon reagerade och jag tyckte nog innerst inne att det var lite konstigt också faktiskt.
Nog om dagis nu.
I torsdags var jag och Winzton hos doktorn också och fick var sin spruta. Det var en vaccinationsspruta mot något som heter svininfluensan. Först fick jag ta sprutan. Jag blev inte alls ledsen och började faktiskt inte ens att gråta. Jag blev helt enkelt endast förbannad! Grymtade lite bara och ville föst inte alls ha det där dumma plåstret som doktorn försökte sätta på mig. Sedan fick Winzton sin spruta nästan direkt efter och jag led verkligen med honom. Jag tittade på honom och mitt ansikte förvreds i en min av medlidande. Winzton skrek massor och blev jätteledsen.
Gäller just nu: Askungen! Särskilt scenen när hon dansar med prinsen!
P.s Mamma kommer lägga ut bilder lite senare till det här inlägget så håll utkik!
