Nu har min värsta trotsålder gått över för den här gången tror jag. Förut skrek jag NEEEEEJ nästan hela tiden åt allting. Nu är det lugnare och jag går faktiskt att prata till rätta många gånger.

Nu pratar jag ju bara bättre och bättre och jag sitter gärna och pratar med mamma eller pappa om saker som har hänt eller som inte har hänt. Min fantasi är det heller inga fel på för jag kan få i princip vad som helst till det jag tycker det ska vara för stunden. Idag blev t.ex min cheeseburgare en dator När mamma ställer fram mat på bordet springer jag till pappa och säger: – Pappa! kommer mat!

En annan sak som jag har kommit på att jag kan är att jag kan faktiskt sjunga! Kanske inte låter som sång i andras öron men jag tycker det gör det. Kan sitta och sjunga på sånger ibland när jag leker. De jag sjunger oftast är “När trollmor har lagt de elva små trollen” och “lilla snigel.

I dag var jag på ett riktigt äventyr faktiskt. Jag fick återigen åka till busfabriken. Det var så himla spännande. Var spänd hela vägen dit och på gott humör. När jag kom in på busfabriken var det MASSOR med folk där. Men det blev inte jag avskräckt av. Jag blev alldeles till mig och hade jätteskojigt. Pappa och jag utforskade lite i de stora klätterställningarna först. Fick åka de jättestora rutchbanorna själv. Jag bara kastade mig ut trots att de faktiskt var väldigt, väldigt höga. Fast, pappa åkte i banan brevid mig hela tiden men själv åkte jag faktiskt.

Sedan var vi i småbarnshörnan och där lekte jag själv tillsammans med de andra barnen. Det var skitroligt! Roligt att få leka lite med andra barn också. Roligast var nog att hela tiden ta bollarna som de hade.. hihihi

Börjar bli roligt med brorsan också nu. Jag brukar leka lite med honom på mitt egna lilla vis. Kul att härma honom också. Brukar härma hans läten och idag så härmade jag honom när han låg på en filt.. se bilden nedan:) Fast han är ganska äcklig tycker jag. Jag blir superäcklad när han kräks när han har ätit och då tittar jag ingående på honom och säger “käääks”. Flyttar mig snabbt ifrån honom och säger “äckigt”. Här om dagen satt jag och Winzon i mammas knä och då nös han… jag ryggade snabbt undan och tittade skeptiskt på honom och ålade mig snabbt ned från mammas knä.

Jag är expert på allt! …Och är jag inte expert så tänker jag minsann bli det också. Mamma och pappa får inte hjälpa mig med någonting längre.

Just nu håller jag precis på att lära mig hur man får på sig kläder. Men favoritplagget är just nu mina skinnkläder Älskar att få vara nakenfis (kofis). Sedan passar jag på att prova alla möjliga plagg som jag kan hitta. Spelar ingen större roll om det är mina eller inte. Ibland har jag försökt prova Winztons kläder också. Jag börjar faktiskt bli rätt bra på det också. I kväll så tog jag på mig mina byxor helt själv. Klarade dock inte av att få dem över rumpan dessutom var de bak-och-fram. Men, vad spelar det för roll egentligen.

Har verkligen kommit igång med att prata också. Sätter ihop flera ord på raken nu och kan få fram små meningar. De flesta orden klarar jag också av att uttala. Många helt klanderfritt. Det är så otroligt skönt att jag äntligen kan göra mig förstådd.

Nu har jag återigen slutat sova middag men jag är ruskigt trött på dagarna även om jag absolut inte vill erkänna det. Senaste dagarna har jag börjat få lägga mig tidigare. Nu är min läggtid vid sju istället för vid åtta.