Oj oj oj vad tiden går. Nu var det enormt länge sedan som det skrevs något i den här bloggen. Men en liten uppdatering kommer här.

Under sommaren fick jag en ny kusin som heter Emil. Har inte hunnit träffa honom så mycket än men det kommer säkert. Ville var här natten då Emil föddes och det var riktigt skojigt!

Nu går jag inte längre hemma och drar med Mamma och Winzton utan nu har vi fått börja på dagis. Jag går på Trolldalen och är ett trollbarn och Winzton går på pysslingen och är en liten pyssling. Mamma har börjat “jobba” eller vad man ska säga. Hon håller på att lära sig göra tårtor och andra smaskiga saker.  Hon ska visst bli konditor.

Sedan vi började på dagis så har det varit väldigt hattigt. Den ena förkylningen har avlöst den andra så det har än så länge inte blivit många hela veckor på dagis, tyvärr. För vi trivs jättebra! Just nu ligger vi hemma och har maginfluensa Det var då inte det roligaste jag varit med om. Hela familjen blev sjuka. Först ut var det väl Winzton insåg mamma och pappa så här i efterhand. Men i hans fall så kom det ju ändå rätt väg. Jag fick det värst tror jag. Började på fredagen med att jag knappt hann innanför dörren förrens jag kräktes första gången. Sedan kräktes jag väl fyra gånger. Strax efter att jag kräkts började pappa kräkas. Alexandra var också sjuk fast hon var ju hos sin pappa. Lördagen var lugn, för att sedan drabba mamma och Matti på söndagen. Måndagen var vi också hemma och tanken var att vi skulle gå till dagis på tisdag. Vi åt mat som vanligt på måndagen i tron om att vi var friska. Natten till tisdagen mådde jag sämre än någonsin. Kräktes massor… fem gånger och det var inte lika lätt som fredagen. Var helt slut och Mamma ringde sjukvårdsrådgivningen för att kolla vad det var som gjorde att vi fått om det (winzton mådde väl inte heller bra men som vanligt kräktes han inte utan det kom andra hållet). De sa att det berodde troligast på att vi var små och våra magar inte klarade av vanlig mat och sådant än. Så just nu lever vi på vitt bröd, majsvälling som är blä, saft, fruktsoppa och kex och sådant. Hoppas vi får fortsätta vara friska nu, jag vill inte må så här mer för det var inte alls roligt!

Just nu är mamma, Winzton och jag på en liten minisemester i Skövde. Vi är och hälsar på mammas kusin Camilla, hennes kille Håkan och min syssling Elias. Hur kul som helst!

Camilla och Håkan var och hämtade oss i går och på vägen till dem stannade vi till på Morfars jobb och fikade med honom. Efter det åkte vi bil jättelångt.

När vi kom hem så fick jag träffa Elias (min syssling) för första gången. Han hade varit hos sin farmor och farfar under tiden som Camilla och Håkan hämtade oss. Han var jättesnäll och jätterolig. Resten av kvällen lekte vi massor med varandra. Han hade ett JÄTTESTORT rum med MASSOR med jätteskojiga leksaker.

I huset där de bor finns det en jättestor trapp också och den får jag gå i alldeles själv, fast mamma är supernervös för att jag ska trilla och slå mig. Men vaddå då jag är ju stor nu och jag kan faktiskt själv.

Vi åt pizza på kvällen och det var riktigt gott efter en sådan lång dag. Även om jag inte riktigt hade ro att äta. Ville ju bara leka.

Pratade med pappa i telefonen på kvällen och sa godnatt och sedan somnade jag riktigt, riktigt gott.

Jag älskar våren! Helt underbart att snön äntligen har försvunnit så jag kan röra mig utomhus nu.

Vi är ute i princip hela dagarna numera. Vi går på promenader, går till lekplatsen och åker ruschkana och gungar. Vi är i trädgården och leker i lekstugan, sandlådan och gungar. Mamma fixar i trädgården samtidigt som vi är ute och då händer det ofta att hon gräver i jorden. Hon hittar då äckliga maskar som jag bara älskar att leka med. Kallar dem för äckliga maskar men tycker nog inte själv att de är så äckliga. Jag håller i dem och drar ibland isär dem, tar med dem in i min lekstuga och lagar mat tillsammans med maskarna och fikar tillsammans med dem.

Förutom maskarna så har jag även fått upptäcka nyckelpigor, spindlar och bin! Bina är jag precis livrädd för. Under första veckan då det fina vädret kom och vi var ute som mest så fick jag ruskiga mardrömmar om dem. Jag vaknade varje natt i fyra, fem nätter i sträck och var helt övertygad om att det fanns bin i sängen och … ja precis överallt annars också. Skräckslagen var jag så pappa var uppe med mig. Jag satt i hans famn och jag sa till honom vart han skulle gå. Det säkraste stället att vara på var att stå i hallen tyckte jag. Efter ett par timmar så kunde jag av ren utmattning somna om igen i mamma och pappas säng.

I natt drömde jag en superläskig mardröm. Jag vaknade vid ungefär halv 11 eller något sådant och var hysterisk. Pappa kom in och tröstade mig men det var nästan så det inte hjälpte. Efter en stund somnade jag igen i alla fall men det varade inte länge. en halvtimma eller något. Sedan var det dags igen och den här gången somnade jag inte om lika lätt. Jag var helt skräckslagen. Pappa tog upp mig och gick ut i vardagsrummet och vankade och gick men det hjälpte inte. Var helt otröstlig. Slumrade till någon minut mellan varven men så började igen. Blicken jag hade var jätteskum, den var inte vaken men jag hade öppna ögon. Mamma frågade om jag ville komma till henne och det ville jag inte. Blev nästan mer hysterisk då. Men samtidigt så ville jag det någonstans ändå. Efter ett tag så tog jag mod till mig att sätta mig hos henne men det varade bara någon minut innan jag blev smått hysterisk igen och ålade mig ur hennes famn och sa med skräck – Mamma jätteskitig! Pappa frågade mig om jag ville sova mellan mamma och pappa istället och medans mamma gick och borstade tänderna så gick pappa in och lade sig med mig i deras säng. Då var jag hyfsat lugn…. men så fort mamma kom och lade sig blev jag smått hysterisk igen. Fick återigen komma upp och till slut somnade jag på pappas axel och pappa kunde lägga in mig i pappa och mammas säng och så sov jag hela natten.

I dag när jag vaknade så var det hela som bortblåst. Mamma frågade om jag hade drömt en mardröm på natten och jag sa mmm… När pappa sedan frågade vad jag hade drömt så berättade jag om att jag hade drömt om ett monster som hade krypit in under täcket och upp till mig. Hur det kommer sig att jag var så rädd för mamma vet jag inte men vem vet vad som hände i min dröm. Mamma kanske förvandlades till ett monster när jag väl kom till henne.

Sedan några dagar tillbaka så har jag låtit som en kråka. Har fått någon luftrörskrafs som jag troligtvis fått av Matti. Han var ju hemma från skolan och var sjuk hela förra veckan. Kan knappt prata och har det lite jobbigt med andningen idag. Hosta och rosslig i halsen. Säger att jag har ont i munnen men det är väl troligtvis halsen jag har ont i.

I dag omkring 15 snåret så satt jag lugnt och stilla i fåtöljen i vardagsrummet då jag plötsligt blev hysterisk. Fick panik för jag fick inte luft och så blev det värre och värre. Fick panik i blicken och mamma lyfte upp mig och med paniken och andningsproblemet fick jag en blåaktig ton i ansiktet. Mamma blev självklart jätteorolig och kastade sig på telefonen och ringde till 112.

Medans mamma pratade med dem så hämtade jag mig en del. Men hade fortfarande lite jobbigt med andningen. Tanten mamma pratade med skickade hit en ambulans som kom efter en kort stund. In kommer två farbröder och tittar på mig. Vid det tillfället de var här så var jag återhämta och det var inte några större problem med mig. Inte mer än innan den här händelsen i alla fall. De var kvar en stund och jag slapp följa med dem i ambulansen i alla fall. De sa till mamma att om hon ville så kunde de ta med mig in till barnläkaren men deras bedömmning var att de tyckte inte att det var någon fara med mig just vid det tillfället.

Här om dagen så gjorde mamma något jätteroligt åt mig. Hon gjorde hemmagjord fingerfärg på vatten och potatismjöl. Sedan fick jag för första gången i mitt liv prova på att måla med färger. Det var något som jag pratat om länge och så har jag ju sett på TV när de målar. Det var hur roligt som helst. Jag satt faktiskt nästan en hel timma och målade. Vid något tillfälle kläckte jag ur mig med drömmande mjuk stämma: “Mamma, jag Äääälskar färger!”

Dagen efter så gjorde mamma återigen färger fast denna gång gjorde hon dem på filmjölk och det blev faktiskt ännu bättre. De blev lite mer täckande än de som var gjorda på potatismjöl. Och denna gång så var min storasyster Alexandra med. Hon och jag målade och det var jätteroligt. Blev visserligen lite sur när hon målade i början så jag försökte sudda bort det hon målade.

Jag målade spöken och en gris berättade jag sedan för mamma.

Dagen efter så fort Alexandra klev innanför dörren efter skolan var det första jag sa till henne. Alexandra! Ska vi måla igen!!…..

I går när pappa kom hem hade han varit iväg och köpt en vagn som både jag och Winzton får plats i!! Hur häftigt som helst. Så idag på förmiddagen skulle vi ta premiärturen. Det tog en bra stund innan vi väl satt i vagnen för mamma fick leta ihjäl sig efter alla ytterkläder som vi skulle ha på oss. Många fynd gjorde mamma i mina leksakslådor eftersom jag älskar att klä ut mig och då tar jag till allt som kommer i min väg. Skor, strumpor, vantar osv osv osv. När jag var påklädd och mamma skulle klä på Winzton så blev han plötsligt jättetrött och somnade nästan när mamma klädde på honom. Han höll i alla fall ut duktigt så när vi båda satt i vagnen och den började rulla så sov han nästan direkt.

Det var inte jättelätt att komma fram eftersom det var så mycket snö ute, men det gick trots allt. Mamma stannade vid flera tillfällen bara för att fråga om det gick bra och om vi satt bra. Jättejobbigt så jag sa bara: “Jaaa! Kör nu!”

Jag babblade en hel massa under tiden som vi var ute och gick men eftersom vagnen är framåtvänd så hörde mamma knappt hälften av vad jag sa. Men när vi var på väg hem från våran promenad så gick vi den stora vägen hem. Det var jättemycket snö på trottoarerna så det blev att gå på vägen istället. När vi hade kommit en bit så mötte vi en bil och då brast jag ut: OJ! Hur gick det Winzton!!… Mamma stannade till och undrade vad det var som hade hänt. Jag satt då och klappade Winzton på kinden och sa “Winzton blev rädd för bilen”. Saken var den att han låg ju och stensov så ärligt talat så var det nog faktiskt jag som blev lite rädd

Jag har börjat prata bättre och bättre senaste veckorna. Nu använder jag mer och mer ord i mina meningar. Har börjat bilda riktiga meningar.

Har även kommit på det där med att lixom ropa på mamma eller pappa osv. Kan tex hända att jag säger. Maaaammmmaaa, jag kan behöva lite hjälp. Eller Snälla, snälla pappa och så ber jag om något.

Andra saker som jag är riktigt duktig på nu är färger. Jag har ju kunnat lite om färger ett bra tag nu men nu kan jag faktiskt se vad det är för färger. Kan färger som: Grön, Orange, Rosa, Svart, Blå, Röd, Gul.

Jättesnäll mot min lillebror är jag också. Pysslar om honom och är nästan alltid BARA snäll mot honom. Jag ger honom nappen och leksaker som han kan leka med. Klappar honom på huvudet och kramar honom. Jag leker ofta med honom och försöker få med honom i mina lekar. Han är ju lite roligare nu fast han kan ju förstårs inte leka som jag. Har nog knappast hänt att jag varit riktigt dum mot honom. Har aldrig slagit honom eller så. Det närmaste elak mot honom som jag har varit är att jag ibland tar leksaker som han leker med. Så jag är faktiskt en riktigt gullig storasyster!

Bästisen är i alla fall kissen! Oj vad jag pysslar om honom! Jag pratar med honom och ger leksaker även till honom! Jag ger honom mat när han vill men kanske inte alltid när mamma och pappa vill. Eller rättare sagt, inte på de ställena som mamma och pappa vill. Bär lixom omkring på hans matskål där han just befinner sig. Men jag tar ner matskålen till honom från bänken när han vill ha mat och det är väldigt viktigt för mig också att han har tillgång till vattenskålen. Ställer jag ner matskålen så säger jag alltid. Vatten också!

Vill gärna vara en kisse själv ibland också. Jag vill så jättegärna sitta i fönstret precis som han (DET vill inte mina föräldrar), ligger som han ligger när han ligger på golvet och sover, ska sitta i samma fåtölj som kissen och jag har faktiskt även testat att äta hans mat! Här om dagen när jag satt i samma fåtölj som honom och kelade sa jag. ” Jag ÄLSKAR kissen”. Det är ord som allt som oftast kommer från min mun numera. Säger ofta att jag älskar mamma, pappa eller kissen.

Dagen efter vi fick vår spruta så fick jag feber och var riktigt hängig. Jag mådde nog sämre än Winzton. Hade feber hela dagen nästan och frös och var inte alls hungrig. Fick medicin av mamma och den var smaskens, förstod mig inte riktigt på den där märkliga skeden som medicinen gavs i. Jag lixom sög på den som om det vore en pipmugg. Det slutade ju bara med att medicinen rann på sidan istället för i munnen. Fick i alla fall i mig det mesta för jag blev lite piggare efter jag fått den.

I dag så kom Magnus, Liisi och Ville och hälsade på. Det var skojigt att få ha en till att leka med. Klappade Ville på huvudet och var jättesnäll mot honom. Han fick till och med en kram av mig. Blev bara lite sur på mig själv precis när de kommit hit. Alla andra gick fram och pratade med Ville men jag vågade inte riktigt. Var lite blyg för Magnus och Liisi. Jag gick in i mitt rum och vart jättesur. Sedan kom pappa in och hämtade mig så fick jag sitta hos mamma och det gick bättre. Fick också reda på att jag får en kusin till i sommar. Det blir roligt men det tråkigaste är att det tar så lång tid innan alla bebisar blir stora och kan leka med mig!

I dag var vi och tog spruta igen hos den där doktorn. Det är ju den där sprutan mot den där svininfluensan. Den här gången var det dos 2.

Tror inte jag har skrivit om det på bloggen men några veckor före jul. Det var under den veckan som vi fick braskaminen, så skulle vi ju iväg och ta just den här dos 2 sprutan. Jag var superglad och var verkligen på spruthumör Ville så gärna få sprutan. Men, då var det så att de hade ändrat datumet utan att meddela mamma och pappa. Så när vi kom dit så fick inte vi ta någon spruta. Jag blev jätteledsen den gången och skrek i väntrummet: -Jag vill ta spruuuuuuta!!!!!!

Men den här gången fick jag ta sprutan i alla fall. Precis som sist var jag också på spruthumör den här dagen. Jag gick och tjatade hela dagen på mamma att vi skulle åka och ta spruta. Allt var frid och fröjd. Pappa kom hem och vi åkte iväg och så fick jag leka med leksakerna i väntrummet och så provade jag nog alla sittplatser på hela stället. Superkul….. ända fram tills vi skulle gå in och ta sprutan. Då kom jag plötsligt ihåg hur ont det faktiskt gjorde att ta förra sprutan. Men det hjälpte inte hur mycket jag än stretade, fick ändå sprutan och den här gången kom det faktiskt några tårar.

Tanten som tog sprutan försökte släta över det hon precis gjort genom att ge mig ett larvigt klistermärke på bamses katt! Precis som om det skulle hjälpa! Sedan var det Winztons tur och han blev också superledsen! Men mamma, hon var hur cool som helst. Hon tog också spruta men hon grät inte en enda tår faktiskt… hon sa att det inte gjorde ont heller! Häftaigt va? Fast ska vi verkligen tro på henne???